BILLS CARACAS
Det första varmblodet i min ägo var Bills Caracas. En underbar brun gentleman med ett varmt men vekt hjärta. Han gjorde alltid sitt bästa men var rädd och osäker i många situationer. Samtidigt kunde man alltid lita på att han aldrig gjorde något dumt.
Han ville inte bli infångad i hagen vilket ställde till det för honom. Vem har tid att vänta i flera timmar på att en häst skall ge med sig. Alternativt hålla på och fånga in honom så att han inte kunde undkomma. Paniken var alltså förståelig när jag en dag kom ut och såg att han fått av sig grimman. Jag vågade inte släppa honom lös så jag tog grimskaftet i en löpsnara runt halsen och tänkte att om han drar och jag inte släpper måste han stanna eller kvävas. Han gick som ett lamm. Efter det kunde jag ha honom utan grimma i hagen för första gången (?) i hans liv. Ett grimskaft och han följde hur snällt och avslappnat som helst.
Han fick, som alla mina andra hästar somna in i lugn och ro på gården.
LIPTON WINK
Lipton var inte vår häst utan jag hade honom hos mig för att se hur han fungerade då han burit sig lite konstigt åt hos ägarna. Han var gudomligt snäll och lätthanterad så länge inget träns eller seldon/sadel var inblandat. Då stängde han av och blev alldeles ”död” i ögonen. Han var ställföreträdande fölvakt och lekkamrat till Zaphir. Höll koll, lekte och skyddade.
Han somnade också in på vår gård.